Jag har varit på London Book Fair och ägnat mig åt kulturekonomi i praktiken för Volante förlags del.
Det kan vara den mest okreativa miljö som finns, och jag tänkte på hela diskussionen om kreativa näringar och vad som då inte är kreativt. Men man måste förstås se ordet som en etikett. Det har vi pratat om många gånger.
Att vara på en bokmässa för professionella — det vill säga inte som i Göteborg, vars mässa riktar sig till läsare, journalister och bibliotekspersonal — är ändå en bild av hur kulturekonomin är organiserad. Utifrån skapandet så finns lager på lager med tjänster för att ta ut detta till skapande till världen, och i olika former. Det är viktigt att se att flera av personerna som är på den här mässan också kan ha viktiga funktioner i skapandeprocessen — som initiativtagare, som idédrivare, som stöd — men just här är allt annat är kreativt. Vi sitter vid borden och hör presentationer av titlar och författare, halvtimme efter halvtimme.
Mässan är också en illustration av den fortsatta betydelsen av mötesplatser då man träffas. Även om man har mejlkontakt året runt är det vi sådana här tillfällen som relationer vårdas och utvecklas. Vi är trots allt människor och inte tangentbordsrobotar.